måndag 8 september 2008

Vecka 36, 1 - 7 sept 2008, utst i Högbo



Måndagen den 1 sept.
10,5 kg, vikten stabiliseras. Jag har blivit tonårsobstinat säger Polarn. Det beror på alla hyss som jag hittar på. Jag kan liksom inte låta bli att sno vissa saker, jag är bergis understimulerad. Det räcker inte att enbart springa på långa prompor. För att göra det så behövs ingen utpräglad intelligens. Motionera klarar även den mest korkade jycke. Om händelsevis deras Matte eller Husse skulle orka lyfta på sin feta bak och ge sig ut och motionera sin hund. Nej det måste till lite tankearbeta också, jobba med huvudet. Tänka till. Polarn får fan i mig tänka till och fixa några uppgifter åt mig. Synd att alla hundkurser är fullbokade, Agility skulle säkert passa mig. Polarn får väl ta och fixa en Agilitybana på tomten. Jag skall ge honom en vink, ett hopplank, slalombana och en gungbräda kan han snickra ihop själv, den långa tunnelkorven får han väl köpa. Nu så skall jag fixa kvällens sista bus, hoppa upp i en fåtölj eller i sängen eller kanske rent av göra en raid i tvättkorgen. God natt.

Tisdagen den 2 sept.
Fan vad han passar på mig nu mera, hinner inte göra ett dugg för än han står där och klor. Tror säkert att jag skall käka upp hela kåken så fort han vänder ryggen till. Han fattar inte att det finns annat av intresse än att daska toffla. Varför i hela fridens namn skall allting vara så förbaskat förbjudet för bäste vännen. Rovdjur har fått tänder för att dom skall användas, användas till att käka kött med, med andra ord krubba bytesdjur. Jag är ett rovdjur men mina tänder får på sin höjd användas för att tugga små ynkliga pellets som jag dessutom sväljer hela. Är det då så konstigt att man blir frustrerad och ger sig på annat, tycker inte jag. Bytesdjur för mig är skor, kläder, möbler, mobiltelefoner, papper, kartonger, petflaskor etc. men det tycker inte min familj. Konstigt va. Inte blir det bättre av att byta familj, tror jag. Någon gång så skall jag berätta om allt positivt med att tillhöra min familj, och då menar jag min. God natt.

Onsdagen den 3 sept.
Nu har det slagit slint igen. Jag skall borsta tänderna varje dag. Eller rättare sagt få tänderna borstade. Utrustning, en tandborste mjuk eller medium. Tandkräm som heter ”Hundetandpasta” med enzymer. Vad fasen är enzymer, inte ens Polarn vet vad det är. Ändå så skall han stoppa in det i truten på mig. Tandborsten fuktas med vatten en klick hundetandpasta kläms ut på tandborsten. Sedan så skall det gapas och tandborsten far runt som en skållad råtta i munnen. Andedräkten blir ljuv och gaddarna vita. Och alla är lyckliga utom jag, för jag är hund och hundar skall inte borsta tänderna. Trodde jag i min enfald.

Torsdagen den 4 sept.
Det börjar att närma sig, spänningen stiger, snart så är det lördag, då skall jag bli bäst. Det är mycket att tänka på. Så nu så skall jag tänka resten av dagen. Tänk ,tänk, tänk.

Fredagen den 5 sept.
I dag så har jag varit ett rovdjur. Jag har knaprat i mig ett av Pyrets hårspännen, tuggat sönder dynan till en av balkongfåtöljerna. Polarn sa att om han hade tagit mig på bar gärning så hade jag för första gången i mitt liv fått en ordentlig dask. Snacka om tur, att slippa dask alltså. Polarn är så korkad så han tror inte att jag vet vad jag har gjort. En typisk vanföreställning som människan tror blint på. Hunden vet inte vad hon/han har gjort, hunden kan inte tänka, hunden kan inte fatta egna beslut, hunden kan bara styras genom kommandon. Instinkter det tros det på. Instinkter som att tänka, besluta, minnas det är ok. Visst är livet konstigt både för vetenskap och djur och dom som tror sig veta. God natt.

Lördagen den 6 sept.
Klockan ringde 05.30 usch vad tidigt. Redan vid sjutiden så gav vi oss iväg till Högbo Bruk. Vad med prylar som packades med. Trimbord, bur med regnskydd, paraplyer, regnkläder, kaffe, mackor, vatten, kamera och filmkamera, skor och trimsaker. Väl framme så släpades allt in till ring nr 13 där bedömning av några långhåriga apliknande Terrier pågick. Irländska Mjukpälsade Terrier hette dom visst på Svenska tror jag. Vi träffade Helene som skulle ställa ut Klara. Helene passade på att ryka av mig ögonbrynen som ansågs vara för långa. Ryck och slit in i det sista. Kallt som tusan var det att ligga uti i buren. Helen sa till Polarn att köpa ett täcke som jag kan ha på mig under den kalla utställningssäsongen Så var det vår tur. Ringsekreteraren skrek Irländsk Terrier nr 950 det var jag det. Plötsligt så har man fått ett nummer i stället för namn. På med utställningskopplet och in i ringen där väntade Domaren, Garach Domech Angel. Det var Pyret som höll i kopplet och utställningsprompade runt ring medans Domaren kollade in mig. Jag hoppade runt lite grann för att få tag på godisarna som Pyret hade i handen. Jag var mer intresserad av godiset än av Domaren. Polarn stod och filmade hela tiden. Efter prompan så gick vi fram till Domaren. Han kände och klämde och kollade in det mesta av min kropp. Satte sig ner och dikterade kritiken för ringsekreteraren under tiden som Pyret försökte att få mig att stå fint. Det hade vi inte tränat på så det sket jag i. Domarkritiken såg ut så här:
Very promising bitch. Excellent head. Excellent neck, top line and tail. Hard coat. She moves free for her age. Best Puppy”.
Det räckte till BIR-Valp och hederspris. Bra va eller hur. Två fina rosetter fick jag dom skall hängas upp när vi kommer hem. Då blev jag i alla fall bäst. Nu åker vi hem, trodde jag. Men det lät sig inte göras för nu så skulle det tävlas om utställningens vackraste valp totalt, BIS-Valp men inte för än kl tre om tre och en halv timma. Vi slog ihjäl tiden genom att gå omkring och kolla på lite andra hundar. Polarn garvade åt alla möjliga och omöjliga uppvisningsstilar i ringarna. Själv så tyckte jag att det var konstigt att se att så många människor var överviktiga. Dom borde vara smala som jakthundar som dom for runt i ringarna. Klockan tre så var det dags, Jag tyckte inte att det var så kul, det blev för mycket väntan. Jag var rätt så ostyrig så vi gallrades snabbt bort av Domaren. Skönt att åka hem nu väntar Strängnäs den 11 oktober och Växjö den 31 oktober. Nu så skall jag gå och slagga. God Natt.

Söndagen den 7 sept.
Dagen efter ingen vila. Pyret fick för sig att vi skulle ut och plocka svamp i ottan. Sagt och plockat. Jag gilla att plocka svamp det är så härligt att få springa i skogen. Jag springer mellan Polarn och Pyret och håller reda på var dom är någonstans. Polarn han hittar i skogen. Pyret har inte en aning om var hon befinner sig. Jag kan däremot lätt snoka mig tillbaka till utgångsläget om jag vill. På kvällen så spelade vi golf. Vi var strängt taget ensamma på banan så jag fick gå lös som vanligt. En present fick jag på morgonen av våra grannar Gunilla och Björn. Det var en sådan där ljusgul väst med reflexer på så att jag skall synas i mörker, bra va. Nu är jag trött. God natt.

2 kommentarer:

Klockan 9 september 2008 12:15 , Blogger Jonna sa...

hej just blog

 
Klockan 13 september 2008 18:26 , Anonymous Anonym sa...

Grattis till rosetterna, Jonna. De har du verkligen förtjänat, som Polarn och Pyret trimmar och har sig med dig. Du skriver också en trevlig blogg. Hälsar Pim

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida