tisdag 18 november 2008

Vecka 46, 10 - 16 november 2008


Måndagen den 10 november.
Vägas, vägas 11,1 kg. Det gäller att hålla koll på vikten, det är viktigt, Polarn är bestämd på den punkten. Runt-om-koll, häftigt ord va är ämnet för dagen. Polarn och jag skall ge några tipps till Mattar och Hussar som vi tänker på när vi är ute och promar. Det är mest Polarn som tänker. Jag försöker bara göra som han vill om jag vill förståss och det är inte självklart att jag alltid vill. Nog om detta. När jag går i koppel och möter andra hundar och vi går på en gång- cykelbana. Då gäller det att hålla koll på cyklister och att man prompar på vänster sida. Att tänka på är att det finns inga regler för cyklister. Dom sätter sina egna individuella trafikregler. Ordet hänsyn finns inte i deras ordförråd. Det är också kanonbra att gå på vänster sida när man möter andra prompande jyckar. Doggarna går då längst ut på varsin kant. Detta är jättebra speciellt om man möter en hund som gör ett utfall och det är inte direkt ovanligt. Vissa hundägare klarar knappt av att hålla sina hundar utan måste snabbt kasta kopplet runt en stolpe eller liknande. Något överdrivet kanske. Om man möter en annan jycke i koppel så skall man inte hälsa på den mötande jycken utan att fråga först. Det bästa är om vi hundar hälsar på varandra när vi är lösa utan inblandning av den som håller i tåten. Nu blev jag skittrött i huvudet av alla regler. Jag kopplar av med att kolla in ”Livet i Fagervik” man behöver inte vara speciellt bright för att haja den serien. Lite små puttrig är den i alla fall. God natt.

Tisdagen den 11 november.
Fortsättning på gårdagens runt-om-koll. Förutsättningen för att jag skall få gå lös är att jag lyder och är allmänt väluppfostrad. Och det är jag, jag är att lita på för det mesta. När jag går lös då har Polarn järnkoll på vad som händer runtomkring. Det är oacceptabelt att springa fram till andra hundar som går i koppel. Springa fram och hälsa på Fotgängare, det finns faktiskt dom som är rädda för hundar. Jag får heller inte jaga Joggare, Cyklister, Ryttare, Rådjur etc. Fast på vårans tomt där får jag jaga iväg Rådjuren om dom törs sticka in snoken. Jag måste alltid vara inom synhåll. Många gånger så möter vi hundar som först kommer runt kröken utom synhåll för sin Matte eller Husse. Helt förkastligt. Även om jag är lös och vi möter en annan lös hund så får jag inte dåna på den hur som helst om vi inte känner varandra. Fråga först är en bra regel. Även om jag är en snäll hund så är det inte säkert att den hunden som jag träffar på är snäll. Nu så skall vi till golfbanan i ösregn. Snorblöt efter 1,5 timmes boll letande. Ja visst ja vi har ju lektion nummer 3 kvar. God natt.

Onsdagen den 12 november.
Regnet det bara öser ner, någon gammal låt som Polarn gnolar på när vi regnprompar. Han har visst sjungit med Siv Malmkvist en gång i tiden sägs det. Det är konstigt han skiter fullständigt i väderleken när vi prompar. En till 1,5 timmas morgonprompa oavsett väderlek. När det är regnväder så är vi relativt ensamma ute. Undrar hur långa prompor det blir i vinter, när det blir kallt som tusan. Då kanske jag får ha på mig mitt täcke. Inte en chans säger Polarn, du skall härdas. Fast Pyret är inte lika kategorisk. Lektion nummer 3 det är bäst att vi tar den innan banan stänger för säsongen. Nu gäller det att snoka upp bollar som av någon anledning hamnat utanför den finklippta delen på banan och gömt sig i högt gräs, buskar, snår eller liknande. Sök bollen säger Polarn, lätt för honom att säga som har knoppen 1,7 meter över backen. Själv ser jag inte ett skit utan måste förlita mig på doften av golfboll. För att göra det lite lättare så planterar Polarn en boll en bit framför mig, hittar boll får godis, hittar boll får godis. Numera så går vi alltid vid sidan av fairway och letar bollar. Mitt rekord hitintills är åtta stycken. Bra va. Så nu så har jag fått ytterligare ett namn, Bollsnokare Jonna. God natt.

Torsdagen den 13 november.
Idag så kunde vi läsa i Täby blaskan att Vargen fortfarande inte är skjuten. Jakttillståndet gäller fram till den 20 december. Jaktlag är utsett men det är superhemligt. Ynkligt, avlivningsgänget vågar inte stå för uppdraget som dom lånat sig till. Bland annat så stod det att anledningen till att Vargen skall skjutas är att fårägarna inte kan stängsla in Fåren. Stängsla ut Vargen i stället, tänk i nya banor, vargen är listig och kan exempelvis simma. Pyret och jag skall till Karin, Pyrets syrra i Uppsala. Vi skall pyssla med Julkort, kul va. Vi åkte iväg på kvällen, dom babblade och pysslade. Sent som tusan blev det eller om man så vill tidig fredagsmorgon. Jag klarade i alla fall att göra mina behov på ett nytt ställe, det gjorde Pyret glad! Hon ville inte att det skulle bli som när Cari var hundvakt – hon som fick åka hem till vår egen trädgård varje gång jag skulle rastas. Ha ha! Lukas och Viggo skall jag hålla utkik efter - en rufsig York och en stilig Cockerspaniel. Dom läser min dagbok, skitkul. Natti natti.

Fredagen den 14 november
Jag väckte Pyret redan vid 7-tiden. Jag tar väl ingen hänsyn till att hon satt uppe till tidigt imorse. Ut och prompa, det regnar i Uppsala också kan jag rapportera. Om ni visste vad många hundar det finns i Uppsala hos Karin! Jag träffade ju hur många som helst. Vi var i stan och prompade också, innan dom satte sig och pysslade igen. På kvällen kom Polarn och vi lagade mat tillsammans. Karin som gått på hushållsskola höll i taktpinnen Pyret och Polarn assisterade och jag tittade på. Inte fick jag smaka på lammsteken, inte. Ser blev pellets som vanligt. Fast Pyret brukar sticka till mig lite annat då och då. Säg inget till Polarn, bara. Sent på kvällen så gick vi ut på en ljusprompa. Staden hade smyckats med 16 olika ljusspel. Med karta i handen tog vi oss fram och tittade på allt vackert. Dödshäftigt. Alla var trötta så det blev nästan snarka direkt. God natt.

Lördagen den 15 november
Fortfarande kvar i Uppsala. Polarn åkte hem på förmiddagen, men Pyret stannade kvar och vi tog en riktig lång-prompa med Karin efter ån. Fyrisån heter den visst. Jag sprang lös, sprang och sprang. Sen träffade vi på två Bedlington terriers, en stor pudel och en liten rackare som jag inte vet vad det var för ras. Vi sprang runt i leran och lekte som galningar – det var kul! Fast lerigt. Pyret och jag åkte hem på eftermiddagen – borta bra men hemma bäst! Kvällen avslutades med ”Stjärnor på is” Jesper Blomkvist var bäst han kunde åtminstone hoppa. Dessutom så var han en jäkel på att lyfta sin Isprinsessa. Jag kanske skall bli Isprinsessa, ja varför inte. Hoppa kan jag i alla fall. ”Svensson Svensson” han är lika korkad som vanligt, undrar vad Polarn garvar åt. God natt.

Söndagen den 16 november.
Pyret prenumererar på en tidning som heter ”Kom i Form”. I varje nummer så är det nya maskiner och övningar för att få platt mage. Det senaste är rodd. Då får vi ta och skaffa en rodd-maskin flåsade Polarn mellan skrotlyften. Senaste nytt är att vi hundar lanseras som träningsredskap. Det stod att läsa i DNs Söndagsbilaga. ”Låt hunden gå ut med dig – gör en halvmara i veckan”. Det finns ca sjuhundratusen fyrbenta träningsredskap i Sverige. Och dessa träningsredskap ger förutom ett gott sällskap också möjlighet till regelbunden motion. Det här händer i kroppen på den som håller i kopplet, hjärnan, hjärtat, immunförsvaret och muskulatur hålls i trim. Förmodligen på träningsredskapet också. Det här händer i knoppen när det gullas med jycken. Avspändhet och ökad tolerans för smärta. Han jägare som blev biten av en Björn igår han borde ha gullat med hunden först så hade det inte gjort så förbannat ont. Bättre ”Hundbiten” än Björnbiten, fyndigt va. Åter om vad som händer i knoppen, minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Nervsystemet går ner i aktivitet och får vila. Det bästa med träningsredskapet hunden är att det inte går att fuska. Vi måste ut i alla väder och ni med oss. God natt.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida