Vecka 39, 22 - 28 september 2008

Måndagen den 22 september.
Träffat Hanna på morgonprompan hon skall gå på hundkurs ikväll. Någon lydnadskurs tror jag att det var. Synd att inte jag får gå. 10,7 kg är dagens vikt. Tränat utställningsgång har vi gjort och att stå. Kommandot ”stanna”, har blivit poppis igen. Förmodligen därför att jag skiter i att utföra ordern. Framför allt när jag bränner av efter en annan hund. Men det har bestämts att ”stanna” är ett omedelbart stopp på stället. Och hör sen predikar han, Polarn alltså. Det är väl lika bra att ge med sig för husfridens skull. Lekt med en svart och vit Shelti. Polarn gjorde bort sig, det är inte direkt ovanligt. Han upplyste hundens Husse och Matte om att Shetland Sheepdog är en fjantig ras. Sheltins Husse kontrade med att jag också såg fjantig ut när vi lekte. Fast Polarn menade inte fjantig utan vek, inte tuff som en Terrier. Fast jag tyckte faktiskt att Birgittas tikar var ganska vassa. Ny långkörare på Tv1 ”Livet i Fagervik” Inte speciellt upphetsande. God natt.

Tisdagen den 23 september.
Idag har det inte hänt något speciellt förutom att det börjar att bli kallare och mörkare. Det är hösten som nalkas har jag fått berättats för mig. Agility har vi tränat jag börjar att bli en riktig höjdhoppare säger Polarn. När vi prompar i ekbacken, skogen bakom stallet. Där har dom byggt små naturhinder för ryttarna. Jag menar förstås Hästarna. Ryttarna hoppar inte dom sitter bara på Hästen och åker med. Jag däremot är super på att hoppa häst hinder. Jag vet att jag skall hoppa med Polarn envisas hela tiden med att säga hopp när jag hoppar. Korkat eller hur. Pyret och jag kollade ”Maria Vern”. Korkad story, korkat med reklam. Polarn var på bastuklubben, kom hem rund under fötterna. God natt.

Onsdagen den 24 september.
Det är massor av Rönnbär på våra Rönnbärsträd. Jättestora röda klasar. Mycket mat för fåglarna i vinter säger Polarn. Dessutom så blir det en kall vinter mässar han vidare. Jag tror att jag kommer att gilla vintern, hoppas att det blir mycket snö. Det hoppas inte Polarn på för han gillar inte att skotta, vad det nu betyder. Det är så satans mycket Paddor på vår altan och gräsmatta på kvällarna. Dom ger du fan i säger Polarn Paddor och Grodor är fridlysta, får inte röras, får göra som dom vill. Jag vill också bli fridlyst det verkar vara ballt. Undrar hur man skall bära sig åt. Vad jag har hört så fridlyser man djur som det inte finns så många utav. Då tycker jag att det är självklart att Irländsk Terrier skall fridlysas så få som vi är. Det skall jag verka för. Nu är jag trött efter dagens prompor. God natt.

Torsdagen den 25 september.
Pyret hon bara knegar från tidig morgon till sena kvällen. Polarn han jobbar med sitt hur fasen man kan tjäna pengar på att bara sitta och babbla i telefonen hela dagarna. Han hackar förståss på PC:n mellan varven. Pengar är tydligen något som är viktigt har jag förstått. Utan pengar kommer man inte långt. Man kan till exempel inte ha hund om man inte har pengar säger Polarn, det säger Pyret också för den delen. En hund kostar lika mycket som ett barn, ett par tusen i månaden minst säger Polarn. Fattar igenting, låter trist, inget för mig. Det är det vist säger Polarn och tvingar mig att se ett avsnitt ur djurpolisen på Animal Planet. Det var chockerande att se hur en del människor missköter sina hundar, låter dom leva och bo under vidriga förhållanden. Det är rena turen att Djurpolisen hinner ta hand om dom stackars kräken innan dom dör. Fast dom hinner inte alltid, många dör faktiskt. Undrar om det förekommer i Sverige, det gör det säkert säger Polarn. Jag vet inte om jag håller med. Här i Viggan så verkar alla hundar att vara överviktiga, inte ont om pengar, däremot ont om förstånd. God natt.

Fredagen den 26 september.
Ve och fasa i dag så skall jag lämnas bort. Polarn och Pyret skall åka till goda vänner i Oslo för att spela golf. Eller rättare sagt göra bort sig som vanligt. Det handlar om den årliga landskampen har jag förstått. Jag skall vara hos Mainy och Nisse, Caris föräldrar. Cari kommer och hämtar mig kl 16.00 vi skall tillbringa natten inne i stan där Cari bor. Det skall bli spännande jag har aldrig sovit i någon stad tidigare. Polarn har packat, min bädd, pellets, skitpåsar, kex, tuggben, toffla, mjukisdjur, kudde, filt, vattenskål och matskål i en gul väska. Pyret har berättat för Cari vad jag inte får göra och äta. Förmodligen så går det fortare att tala om vad jag får göra och äta. Jag skall försöka att visa upp min fina sida. Fast jag kommer att försöka övertyga dom om att jag får göra saker som jag egentligen inte får göra. Nu kommer hon. Resan in till stan gick bra, vi lyssnade på musik jag kikade efter hundar i bilarna runtomkring. Caris dotter Lotta kom och mötte oss och hjälpte till att bära allt från garaget – man kan ju tro jag ska flytta… Dom bor i lägenhet. Många människor staplade på varandra i lådor och man hör både det ena och det andra. Undrar hur det här ska gå. Men mina hundvakter pysslar med mig och försöker få mig att trivas. Lotta är cool, leker och springer, kämpar i dragkamp om tofflan och busar som sjutton. Efter en stund tog vi en liten promenad och handlade och jag fick gå in i en djuraffär, efter att en aggressiv fågelhund gått därifrån, och välja min egen leksak. Jag tog en gris, rosa och flickig, men mest var det för att jag tänkte på Polarn och hans medlemskap i grisklubben. Undrar om jag också är med nu, när jag har en gris? Efter middagen drog Lotta på fest och Cari tog med mig på prompa. Vi gick runt i Vanadislunden och träffade hur många fräscha hannar som helst men fy sjutton vilket oväsen. Bilarna åker som galningar och helikoptrar och allt – jag blir hyperstressad. Kunde varken kissa eller bajsa och det var ju inte så bra… När vi kom hem fick jag ligga på min filt och titta på TV med Cari och det var väl inte sådär himla kul . Men efter ett tag somnade Cari i soffan så jag passade på att hoppa upp – mycket roligare. Fick tag i en liten bit av soffan som jag sysselsatte mig med en stund. Ni skulle sett Caris min när det ringde och jag satt med en tuss soffa i munnen och såg oskyldig ut. Hon tog det med fattning, vände på soffkudden och tog med mig ut på godnattpromenad. Det var lika läskigt nu, nästan läskigare så det blev inget nu heller. Sen skulle vi sova men jag var sååå himla kissnödig så jag vandrade omkring tills det inte gick längre – sovrumsmatten fick duga. Hon tog det med fattning också… sen sov vi en stund. Vid 3-tiden kom Lotta hem och det var ju kul. Hon busade lite med mig så jag blev jag ju pigg igen. Lurade Cari att tro att jag behövde gå ut så vi tog en nattpromenad, men hon tröttnade rätt snabbt när hon insåg att jag bara ville ut och se mig omkring. Tillbaka till bingen. Det låter mycket hela tiden och det är lite läskigt. Hoppade upp i Caris säng, hon märkte ingenting och sen sov gott till morgonen.

Lördagen den 27 september
Väckte Cari genom att kliva runt i sängen och då blev hon rätt stressad, slängde på sig kläderna och gick ut med mig. Men jag tycker allt är läskigt så det blev inget nu heller. Nu ringde Pyret och undrade hur det gick och det var ju lite sådär. Dom bestämde att vi skulle åka ut till Täby så jag fick lugn och ro. Sagt och gjort – i med allt i bilen och iväg till Täby och som tur var så fattade hon vad jag behövde. Min egen tomt – nu fungerade allt igen och vi var lika glada båda två! Sen åkte vi till Caris föräldrar som också bor i Täby och det var lite mer likt vad jag är van vid. Hus och tomt och så, men lite ensamt känns det ju utan Polarn och Pyret… Dom var schyssta, föräldrarna, hade tålamod att kasta tofflan hur länge som helst och jag fick vara i centrum hela tiden. Nice. Vi gick en långpromenad i skogen och träffade några andra hundar och hade riktigt trevligt men jag kunde inte göra ifrån mig. När vi kom hem åkte vill tillbaka till mitt hus så jag fick använda trädgården igen.. På kvällen var det samma sak, Cari fick åka hem till Viggbyholm med mig men nu började hon tröttna på att åka en mil för att jag skulle kissa och hon drog in lördagsgodiset. Trist, jag försöker ju…

Söndagen den 28 september.
Nu känns det bra. Har sovit hela natten, Cari snarkar en del men jag fällde ner öronen och somnade om. Väckte henne vid halv 8 tiden och vi tog en promenad. Jag gjorde både det lilla och stora och Cari var sååå glad. Det var jag med, nu känns det OK. Hela dagen förflöt i lugnets tecken, vi tog några promenader pratade med andra hundägare och var ute på tomten. Det mest irriterade nu är att jag inte får var lös – koppel på så fort vi lämnar huset – känner mig som en fånge! Pyret kom och hämtade mig vid 6-tiden. OJ, vad glad jag blev och nu kände jag hur trött jag var – det är jobbigt att lämnas bort men nästa gång går det nog lättare, hoppas jag. God natt!